Jag kan bli så förvirrad över mitt liv. Alldeles nyss under min sedvanliga löprunda insåg jag något om min springstil som stämmer rätt bra in på min existens i övrigt - det går oerhört snabbt nedför och väldigt, väldigt trögt uppför.
Den här helgen har varit en långsam resa uppför. Fredagen var pest och pina, allt var åt helvete och jag ville bara begrava mig själv i den våta svarta marken för att slippa ta itu med skiten. Lördagen var en dag av skir potential fram till mitt arbetspass var över - och sedan dess har det varit fantastiskt.
Mina tjejor är de bästa. Det skulle inte kunna vara sannare än vad det är. Sexey och Cooley, trots att vårt möte blev kort var det fint. Det var livgivande, som alltid. Det får inte dröja för länge till nästa gång för då kanske jag faller farligt fort av ren abstinens.
Idag på jobbet hände något som aldrig har hänt förut. Jag fick en bukett blommor av en kund. Är inte det härligt? Det var så spontant och storsint på något sätt. Jag skulle aldrig komma på tanken att ge någon jag inte känner en bukett blommor.
Men er, mina hjärtan, er ger jag alla de fiktiva blomster jag känner,
/Drugey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar