Igår mådde jag apa på alla sätt och vis. Jag var trött, hade mensvärk och migrän och fick en riktig tröttdipp på kvällen när jag och sockertoppen började diskutera, det alltid lika härliga samtalsämnet - städning. När jag utmattad gick och la mig kändes det som om den mörka, kalla natten aldrig skulle ta slut.
Så vaknar jag imorse, utvilad och glad, av att solen lyser in genom fönstret. Bredvid mig ligger guldklimpen och luktar ägg ur munnen och är så där finfinfin som bara han kan vara. Är det inte märkvärdigt hur livet självt kan förändras så oförutsett snabbt? Jag tror att det blir bra det här till slut, eller i alla fall delar av det. Jag hoppas att båten kommer lastad med lycka, för idag känns det så. Det kommer bli en bra dag.
Ses snart! Tjingeling!
/Drugey.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar