nytt år nya tag:)

Sitter här på min arbetsplats och jobbar ärslet av mig...årsbokslut.

Vad har hänt sedan sist jag skrev?
Massor med småsaker, men inga breaking news direkt.
Drugey,nördey och cooley var över och firade nyår med ett härligt gäng,TACK för den fina kvällen:) Otrolig lycka att få vara med er!

och nu då..vad ska hända i år?är det i år jag komemer träffa min prins? Det börjar bli dags nu tycker jag.... Drugey ska gifta sig! lycka!!:)

sntraxt är det långelg och då ska vi fira Cooley på k holmen.
Jingo dingo är i sverige,våran alldeles egna turkiska kurdhatare;)
Ska vi inte ta hand om honom på fredag tro?!

Puss å hej
/Sexey

La France och sånt.

Jag och Marcus var i Frankrike förra helgen. Det var fint och jag längtar tillbaka, kanske speciellt idag när jag har dåligt självförtroende och måste skriva en massa på min uppsats och det är novembergrått utanför fönstret. Det var bättre förr, det är då ett som är sant en dag som idag som idag.

Förr:



Nu:

Mitt snyggaste.

Jag tänkte köra min comeback här på Läderbyxan genom att roa er andra lite. Tog lite snyggkort på mig själv i Photo booth. Det här sista är jag speciellt nöjd med:

Kände verkligen efteråt att självförtroendet var på topp. Det där högra ögat är ju förträffligt på alla sätt och vis. Yes Ma'am.

Idol!

Så likt!!

ISTANBUL!!

Tjabba girls!

Shit det var evigheters edan jag skrev:)
Ska vi leka i Istanbul?!

2a v i november!Sol och värme,mat,shopping,clubbing och hamam!

Livet just nu...jobb jobb jobb
killar...dött!! no sexey for sexey.


ni då?

Sådan far sådan son?

Är det någon här??

Har lädebrallan gått o dött??

Här får ni en oskar linros-aktig, rätt snygg kille med sjysst soulig röst:

Drugey har nåt knas på benet.

Men, där satt det ju en fästing förra veckan! Inte bra. Inte bra alls.

Det händer mer utanför bloggen än i den för tillfället,

men nog är det så livet är menat att vara? Igår käkade vi middag i Kungshallarna innan vi gick och såg på bio. Det var riktigt mysigt, kanske speciellt för mig som varit gone by the wind the senaste veckorna: först på Azorerna och sedan på landet. Att träffa mina braxies igen var guld värt, framför allt för att det ger mig så mycket glädje! Pratet om Sexeys något mindre sexey fablaisse för gossedjur fick mig att skratta hela vägen hem. Jag önskar verkligen att Cooley kunde lägga upp ett album här på bilderna hon har på sin telefon, speciellt den då Sexey poserar naken, osminkad och manisk med sin lilla flock.

Här kommer för övrigt en riktigt bra gåta:
Vilket djur i djungeln behöver glasögon?

Biomys.

Saker händer med oss läderbyxor som inte hamnar här och sen senast har det hänt massor. Hur som helst är det ikväll dags för Baksmällan 2, och resten av uppdateringarna får vänta.

Come on Laderbraxies!

Jag råkar veta att det har hänt massor av spännande saker den här helgen som jag inte varit en del av och jag vill inte vara den som är den: Men berätta mer snälla! Jag som har sysslat en del med familjegrejor i helgen behöver höra lite om singelmingel och glamor och stockholmsliv för att vakna till liv lite. So please...

Vill du ligga med mig då?

Nu är min praktik över och min kontakt med Verkligheten med stort V bruten. Konstfacks vårutställning är igång och nästa vecka blir det vårfest och jag kan inte säga annat än den låtsasvärld som skolan utgör är en värld jag trivs ganska bra i. Samtidigt gör praktiken att man får lite bättre koll på vad som händer bland, vad några av mina klasskompisar på Konstis skulle säga (och jag hatar uttrycket), kidsen. I de mindre grupperna jag har låter jag eleverna lyssna på musik, och därför kan jag utröna vad som kommer att lyssnas på bland landets artonåringar i sommar.



Här är min lista:


1. Eric Amarillo - Om sanningen ska fram

2. Alexandra Stan - Mr. Saxobeat

3. Familjen - Det var jag




Jag är ju inte mycket för sån här populärmusik men kan ändå tänka mig att vi kommer få svänga våra lurviga en del till detta. Vad är det man brukar säga? Först når it-kulturen gayvärlden, sedan småflickorna och sist oss mainstreamfiskar. Isåfall har vi några veckor på oss innan vi är totalkörda och neddränkta i den här sunkmusiken. Sunkdunk, som min far hade uttryckt det.

Men hjälp henne någon!

Jag var precis inne på Kissies blogg och fick en hjärtinfarkt över hur sjukligt smal hon är på alla bilder. Mina elever på praktiken hade pratat om någon diet på barnmat och det verkar ju alldeles uppenbart livsfarligt. Jag mår fysiskt illa när jag ser de här bilderna och kan inte förstå hur det kommer sig att detta inte har blivit uppmärksammat på något vis. Flickan har ju odiskutabla ätstörningar och jag kan inte tänka mig något värre än att ha det på ett ställe där alla ser en och har åsikter. Var finns hennes vänner, var finns hennes föräldrar? Vad är det för fel på alla som går in och skriver kommentarer som "åh du är så söt" på sådana här bilder? Tänk vad människan ibland är oförmögen att se sitt eget bästa. Utifrån tänker man bara: sluta blogga, åk hem till dina föräldrar och ta det lugnt i några veckor och sen kan du börja fundera på vad du vill med ditt liv. För jag är ledsen att säga det: smalast vinner inte, populärast vinner inte, spydigast vinner inte. Det är nog faktiskt oftast tvärtom.

Förspilld kvinnokraft...

... Är vad jag har ägnat mig åt denna gråa söndag. Istället för att göra något kreativt och roligt har jag tvättat, diskat och städat - och vet ni vad det sjuka är? Det har varit ganska mysigt. En lunch på Primo med min karl och lite löpträning på det och jag börjar fundera över varför i tusan man ska arbeta egentligen.

Dessvärre ligger nog svaret på den frågan närmre än jag önskar att den gjorde. Inget sommarjobb har dykt upp och min ekonomi börjar gå från snäv till obefintlig. Nu behöver jag tjäna-pengar-råd från Sexey, Cooley och Pördey som kan det där med ekonomi och från Nördey eftersom hon är en livskonstnär. Vad tar man sig till?

Fullträff!

Drugey, jag ÄLSKAR att du vidarebefordrar så mycket intressant från dina terapisessions! För mig blir det som att gå i miniterapi och det gör att jag reflekterar över dessa saker. Framförallt är det sjukt hur jag känner mig så träffad av allt du skriver och berättar! Det där med hur man är olika och tänker i olika proportioner av framtid, nutid och dåtid tex. Eller att man fokuserar för mycket på sig själv när man mår dåligt och gör man det mår man bara ännu sämre. Och nu detta. Jag är så totalt solklart en b-person! Klockrent! Jag känner helt igen mig i personlighetsdragen, dock inte riktigt i uppväxten. Till och med min utbildning passar in! Men nu har jag en följdfråga till dig, vår hoppypsykolog. Kan man balansera upp detta på något vis, eller är man för evigt fast i sin personlighetstyp? Hur kan man förändra sig, för målet måste väl vara att vara så mycket a-person som möjligt antar jag.

Anknytningsteorier.

När man går i terapi får man lära sig väldigt mycket om sig själv och andra. Igår hos min terapi-lady berättade hon för mig om någonting som kallas för anknytningsteori och som är väldigt avancerat men som lite förenklat kan förklaras genom att det finns fyra olika typer av människor:

a) De jävlarna som har haft en fulländad uppväxt med oändlig trygghet och kärlek och som därför går genom livet utan att kunna rubbas ur balans. Den här typen av människa går aldrig i terapi, om de inte varit med om något oerhört traumatiskt: förlorat en anhörig, varit med om en olycka o.s.v. De här personerna tänker och känner ungefär lika mycket och kan därför resonera med sina känslor.

b) De som vuxit upp i ett hem med mycket resonerande och regler men inte lika mycket känslouttryck och kärlek. Det resulterar i att dessa personer är hejare på att tänka men sämre på att känna. Här samlas alla duktiga personer som betalar räkningarna i tid, behåller sina jobb (ofta inom vård och beräknande yrken: ekonomer, civilingengörer och jurister etc.) och pensionssparar. Dessa människor uppfattas ofta som ovanligt rediga och omhändertagande om andra men är sämre på att ta hand om sig själva och har en tendens att förtränga sina känslor. De är också duktiga på att hålla en fasad uppe. Många upplever inte ens att de har känslor utan kan känna sig tomma inuti. Om dessa personer söker hjälp är det oftast för utbrändhet och depressioner.

c)Så kommer den kategorin som består av små Drugeys: Känslomänniskorna, ofta hittade inom de kreativa yrkena. De här människorna kan inte resonera med sina känslor utan bara känner massor instinktivt. Istället för att möta känslorna med tankar (Känsla: Jag är sämst i världen! bör helst mötas av tanken: Hur sannolikt är det? Är du sämre än alla på allt? Tänk vad många som bor i världen! etc.)Det här gör dessa människor till dramaqueens på högnivå. Alla känslor de får tar de för sanningar. De här människorna har ofta växt upp med en viss ambivalens: föräldrar som kanske inte alltid har tid för dem eller föräldrar med väldigt skiftande humör. Det har även funnits lite struktur i hemmet i form av konsekventa regler. Istället kan något vara strängt förbjudet ena dagen men helt okej en annan.

C-människorna och B-människorna söker sig ofta till varandra i förhållanden och vänskaper. Då kompletterar de varandra och den ena blir oftast relationens hjärta och den andra relationens hjärna. Det är oftast C-människorna som initierar sex i kärleksrelationer och som spontanuppvaktar B-människorna. Inte där sagt att B-människan är romantisk, denne kan vara mycket kärleksfull men helst under planerade former. B-människorna är å sin sida mycket mer självständiga medan C-människorna kan bli klängiga istället. Ex:

C) - Varför säger du aldrig att du älskar mig? Jag säger ju det till dig hela tiden.
B) - Men jag har ju redan sagt det en gång.
C) - Jo men det var ju flera år sen! Om du inte säger det tror inte jag att du tycker om mig.

C-människor slänger sig gärna in i relationer med hull och hår och funderar inte så mycket på potentialen i förhållandet utan går mer på magkänslan medan B-människor några veckor in i förhållandet ofta börjar tvivla. De tänker "Nej men vill jag verkligen vara ihop med en kille som jobbar i en fiskaffär? Då kommer ju jag lukta fisk varje dag. Jag borde bli ihop med en florist istället. Du skulle folk fråga mig varför jag luktade så gott istället! Nej men fy vad äckligt med fisklukt förresten. Nej det går inte!" Med i beräkningen finns inte hur de känner för personen då. C-människor blir lättare kära än B-människor men är också lättare otrogna.

Ser ni likheterna någon? Kanske att ni passar in där någonstans? I den sista kategorin passar ni i alla fall inte in. Medan C- och B-människorna kan bli hjälpta till en mer hälsosam balans mellan tanke och känsla är det för D-kategorin kört. Det är:

D) Psykopaterna. Och vad kan man säga? Har under en Hitchcock-liknande uppväxt där ett reellt hot ständigt varit närvarande fått lära sig att det enda sättet att överleva är att manipulera människor i sin omgivning. De här människorna har ingen empati, därför att de människor som de i tidig ålder omgetts av ofta inte har förtjänat de, och är därför själviska och farliga. De söker sig ofta till A-kategorin för att de är de enda som är tillräckligt tillitsfulla för att inte ana ugglor i mossen. B-personen kan intellektuellt analysera att psykopaten inte beter sig vettigt och C-personen känner instinktivt att något inte står rätt till.

Hoppas att ni inte dog av all denna text utan tyckte att det var lika fascinerande som jag. Observera att den här texten inte var ett dugg vetenskapligt förankrad utan bara min totala förenkling. Fred!

Men åh!

hejdundrandes helg alltså!

Published with Blogger-droid v1.6.7

Vilken härlig helg vi haft:)!!

Först en svängom till Calle flygares fest på fredagen,trots att jag bara hade tänkt att hänga i soffan och kolla på twilight!
Sen på lördagen var det ju fest, big time!!
Redbull vodka! tjohoo vad kul det var,fransmän,slovaker och ex samt vänner:)
Vilken rolig trupp vi blev!

På vägen hem blev jag matad av två tjockisar!med cheesburgare ha ha ha såå märkligt.Måste sett hur roligt ut som helst!
Väl hemma kräcklade jag,och det var väl tur det,för söndagen hade varit fruktansvärd annars.
TACK för bästa kvällen på länge!

Igår träffade jag Cooley över en glass i vattnet vid flyt.
Sen kom Pördey och hennes kompisar och vi åt på Vappiano,mycket trevligt det med:)
Tacksam för soliga dagar fyllda med läderbyxtjejer:)

puss
/sexey