jul!

Hej på er läderbyxor!

Det var eviheters evigheter sedna jag bloggade... beror på att jag haft det jävligt tungt på nya jobbet.MEN nu är jag tillbaka på mitt gamla jobb och livet är lättare:)

Pappsen har genomgått sin prostatacancer operation och det blir en lugn jul på Mariatorget för mig! Vad gör ni under jul? Vet att Nerdey är i solen och myser med familjen:)

Tittar i min mailbox och ser meddelanden från potetiella pojkvänner som flörtar för fulla muggar! Hohoho vad trevligt!
Mr upptagen trånar, mr snyygjohan vill hämta mig från jobbet och ha en snabbis och Mr Leif vill träna i mellandagarna. Filip från MO cyckle vill ses i mellandagarna, Jonatan (mörka killen) vill också ses i mellandagarna samt en kille som hittat mig på fejjan paul...också en härlig kille!

Jaa ni! Kommer jag bli den eviga singeln i gänget?Nää skyffla över the good guys till mig så jag hittar en trygg bra kille!

Har ni varit snälla i år? blir det några klappar tro?
Jag har en klapp kvar...pappsens klapp. Vet inte vad jag ska köpa! Ska ta mig en tur till Ringen och hitta någonting fint till finaste pappan!

Jag har såå mcyket knasigheter att berätta om men det tycker jag vi tar över en middag i mellandagarna?Vad säge rni om det?
Jag vill ju höra allt om er !!!

Puss
//Sexey

Barnvaktande.

Marc'Os bror med familj håller på att flytta från sin drömlägenhet på Kungsholmen till en villa i Vallentuna och eftersom jag är svagast i gänget får jag agera barnvakt åt deras ettåriga dotter Greta. Ungen är otrolig, glad förjämnan och när jag la henne i vagnen för en halvtimme sedan somnade hon som på beställning. Jag hoppas att det där är gener från hennes pappas sida så att jag också har en möjlighet att få så där goa barn. Inte såna där barn som skriker i affärer.

På tal om affärer sa jag upp mig i måndags. Jag har haft så mycket ångest på sistone att det var ett nödvändigt ont. Vad som är bra med det hela är att jag har mindre ångest, vad som är mindre bra är att jag inte har ett jobb. I början på nästa år är det med andra ord dags för mig att gå omkring och ragga på personalansvariga i olika butiker. Kommer nog få bli en del raggande, men vad gör man inte för att den där hjärtklappningen ska ge sig?

Om när det inte är bra.

Den här hösten har slitit på mig. Det är väl så det blir ibland, att saker som tär liksom klibbar ihop sig och hamnar under samma tidperioder och så har det varit för mig den senaste tiden. För några veckor sedan på tunnelbanan på väg till praktiken kände jag plötsligt hur jag inte fick luft. Allt var så torrt, det var kvavt och fullt med folk. Jag visste att det var i mitt huvud men jag kunde inte lugna ner mig själv. Väl framme vid Solna centrum fick jag sätta mig på en bänk.

När vi hade träffats i lördags på Vapiano dröjde det inte längre än fyrtio minuter innan min chef ringde och förstökte tvinga mig ned till jobbet. Det är svårt att förklara hur han gör, men han använder sig av dåligt samvete och lyckats på något sätt manipulera mig att säga att jag ska kolla med Marcus och ringa upp. Så fort jag har lagt på luren börjar jag storgråta. Det är ingen vanlig gullig gråt; det är snorgråt och skrikgråt och en gråt som inte vill sluta. Min chef ringer en gång. Han ringer två gånger, och till slut får Marcus svara och säga att jag inte kommer.

Och imorgon står det att jag ska jobba igen på schemat. Vad jag vill är att sjukskriva mig och säga upp mig. Jag orkar inte mer. Konstigt nog kommer man alltid till den punkten när man hamnar i slitiga perioder. Den där punkten då luften är för tjock för att andas och hjärtats slag dunkar öronbedövande starkt och insikten kommer som ett slag i magen: Det går inte. Inte ett steg till. Det är där jag befinner mig nu.

sportig? hahahaha!!

Klockan sju i går kväll ringde mobilen

-hej kan du komma på en provfilmning för ett viss drickbar energigivande produkt som ska va bra för hälsan typ! Kan du cykla? Är de en sportig tjej? kan du cykla stadigt på snö och is?

Eftersom min fina partner står och viftar med tummen upp om att jag kan allt det där så tackar jag ja! Fan vad gav jag mig in på? Har ju barnföreställning på morgonen och ska upp klockan 5! Får mailat repliker som ska sitta till provfilmingen.

Efter psyk attack tidig morgon med att packa in rekvisita i truck och cirkus gänget kört vårt i en skola var det psyk bryt bråttom in till stan.

Det första vi testar framför kameran är att jag kan cykla i vinterväder.....tror ni inte att jag ramlar av och som grädden på moset kommer jag inte riktigt upp heller, utan ligger intrasslad i hjul och vantar och har energigivande drycken i ena mungipan lite dreglandes.

Fan!

Nästa vecka ska cirkus gänget i väg på Silja Galaxy 24h! Längtar....

Längtar även efter er, vad gör ni nu i helgen?

/nerdey

puss

Tråk.

När man var elev var studiedagar det bästa som fanns. Det är de inte som lärare kan jag säga. Jag sitter just nu på gymnasiemässan och får lära mig en massa strunt om den nya gymnasiereformen. De stora förändringarna är yrkesutbildningarna, avskaffandet av estetisk verksamhet som obligatorium, att lärarna måste kontakta föräldrarna samma dag som en elev skolkar och det nya betygsystemet. Politiker är dumma i huvudet. Att de inte fattar att det är högre löner som ger bättre lärare och inte ett dyrt byte av system. Sen när är det de estetiska ämnena som är boven i arbetslöshetsdramat? Jag trodde att det var låga löner och högt arbetstempo, ja faktiskt just de faktorer som Jan Björklund lägger till fler av i den nya gymnasieskolan.

Ge mig glögg! Nu om någonsin behöver jag en liten rackare.

Ja glögg, ja!

Jag håller med, dags att ses! Kan vi inte ses ngn kväll i veckan och dricka glögg så man kommer i julstämning? Vi kan vara hos mig, kan ni tisdag?

Annars har jag fullt upp på jobb och pluggfronten.. och fastän jag älskar julen, blir man ofta bara stressad av alla saker man vill och önskar hinna med, men som man inte alltid gör! Vill vara ledig och bara baka, handla julklappar, pynta osv.. men men, ska vara ledig två veckor efter nyår, och som jag längtar!

Så, vad säger ni? Glögg?

Motvind

Saknar er också!

Men mitt liv är en tung uppförsbacke just nu, och har enormt mycket att göra. Förhoppningsvis har trycket lättat en aning efter onsdag.

Ångest för skolarbete som man ligger efter med + rödgråtna ögon och känslomässiga problem + olägligt inbokade jobbpass = stressad Cooley.

Längre än så hinner jag inte skriva, måste skriva tråk-uppsats, köpa födelsedagspresenter och gå på släktkalas.

Ta hand om er alla, ses snart hoppas jag, kanske på lite glögg?!

Hur jag saknar er.

Jag saknar er mer än vad jag tror att ni förstår. Det här är vad jag saknar: Sexeys omtanke, Cooleys roliga kommentarer, Pördeys skratt och Nerdeys sätt att berätta historier. Nästa vecka är jag jobbfri. Någon som har tid att hänga?