Nu är min praktik över och min kontakt med Verkligheten med stort V bruten. Konstfacks vårutställning är igång och nästa vecka blir det vårfest och jag kan inte säga annat än den låtsasvärld som skolan utgör är en värld jag trivs ganska bra i. Samtidigt gör praktiken att man får lite bättre koll på vad som händer bland, vad några av mina klasskompisar på Konstis skulle säga (och jag hatar uttrycket), kidsen. I de mindre grupperna jag har låter jag eleverna lyssna på musik, och därför kan jag utröna vad som kommer att lyssnas på bland landets artonåringar i sommar.
Här är min lista:
1. Eric Amarillo - Om sanningen ska fram
2. Alexandra Stan - Mr. Saxobeat
3. Familjen - Det var jag
Jag är ju inte mycket för sån här populärmusik men kan ändå tänka mig att vi kommer få svänga våra lurviga en del till detta. Vad är det man brukar säga? Först når it-kulturen gayvärlden, sedan småflickorna och sist oss mainstreamfiskar. Isåfall har vi några veckor på oss innan vi är totalkörda och neddränkta i den här sunkmusiken. Sunkdunk, som min far hade uttryckt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar