Jag tänker på det därför att det omger mig: Eleverna på praktiken gjuter med gjutlera, jag och Julia drejade på Konstfack igårkväll och mina skor som är nya för säsongen är redan nedgeggade - med lera! Jag drömmer keramikdrömmar om nätterna, drömmar som slutar med att jag är ett gods som står och balanserar på en bordskant, beredd på att slå i marken och gå i bitar. Kanske har jag i ett tidigare liv varit en kruka... Det känns lite så. Eller ett glas. Genomskinligt, skört och oumbärligt om man ska dricka. Jo, sådan är nog även jag.
Det känns som om det var länge sedan jag hörde av Pördey. Rapport, någon? Nu ska jag in på Daglivs och köpa middag och inte tänka på keramik. Allting har sin tid. Nu är det matdags!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar