Idag har jag inte kommit speciellt mycket längre på mitt tal. Tanken är att jag ska skriva när jag är färdig här, men vi får se. Jag tycker om att skjuta upp det. Det känns så oundvikligt obehagligt nämligen.
Nu på eftermiddagen har jag träffat en gammal vän som jag inte träffat på år och dag. Petter, du ger mig glädje fortfarande. Den här hösten kanske blir okej trots allt. Imorgon ska jag hålla tal och arbeta, och sedan är det lördag, arbete och så träffas vi hos Nerdey. Jag kan liksom stå ut med tanken på de kommande dagarna.
Kanske kan jag stå ut med tanken på framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar