Blue lips, blue vains.

Jag tror att det var ett lyckat koncept det där med att leva förväntanslöst. Helgen blev hur som helst bra, händelserik och härlig. I fredags jobbade jag förvisso till tio, tittade på TV och tog det lilla lugna. I lördags åkte jag och Marky Mark till Ikea och investerade i en massa nytt skräp som vi pysslade med innan Kira och Peter kom över till mig på kaffe, polkagrisglass, bullar och cognac. När jag sedan skulle bege mig till sexey fick jag höra att alla bangat varpå jag följde med till Peters mycket märkliga vänners fest. Jag trodde nog någonstans att det inte fanns så mycket underligare människor än Peter, men han bevisade mig motsatsen. Inflyttningsfesten hade en ljusshow. Jag säger det igen: En ljusshow. Jag visste inte ens vad det var men jag kan säga att den innhöll en hög dos av kreativitet. Det var länge sen jag var så nära att kissa ner mig, och sist jag var så nära att kissa på mig, I in fact did.
(Ja, det är jag)

Vi kramade träd, sjöng Bach, blåste ballonger och kastade ut dem från ett fönster på sjunde, kanske åttonde våningen. Det var ett äventyr som jag trivdes i, även om jag numera vet att jag har en sådan dödsångest att jag till och med är rädd för att en ballong ska brista och försvinna.

Igår vaknade jag och Bubba vid tolv, åt köttfärssås till frukost och åkte till Sollentuna där vi sjöng på Charlies barnvälsignelse. Det var häftigt - jag var inte särskillt nervös och fick sällskap på scen av Charlies storebror, Leo tre år. Jag älskar att vara snart tjugotre år gammal, samtidigt som jag kan längta så obeskrivbart mycket efter att få vara närmare trettio och ha barn. Till de dagarna kommer från Leo och Charlie vara mina extrabarn. Det finns inget uppdrag jag är lika entusiastisk över som att få vara deras "moster".


(Jag med fem veckor gamla Greta)

De är för mig vad sprit är för Peter.
Vi är olika byggda vi människor. Någon kan inte tänka sig livet utan barn, en annan kan inte tänka sig livet utan pengar, en tredje kan inte föreställa sig en verklighet utan sex, eller konst, eller en faders bekräftelse. Det finns mycket jag föredrar att se mitt liv belamrat med.

Barn, piller och - ni.
Det är vad jag vill fylla mina tomrum med.