How ever var det Coop som gällde fram till klockan två, vilket brukar vara veckans skönaste pass. Idag var dock någonting annorlunda. Det kom mycket mer folk än vanligt, och stressade var de. Dessutom, i den värsta stressen, svimmade en man framför mig i kassan. Trots att jag har otaliga erfarenheter av svimningar i mitt liv var den första tanken som slog mig: "Nu dör han!" Det gjorde han inte riktigt, men han svimmade tre gånger innan han med lite hjälp av Coops sockerdricka kunde knata hem på ostadiga ben.
När jag arbetat färdigt och den värsta chocken lagt sig bestämde jag mig för att ta tillfället i akt att baka lussekatter. Sen käkade jag jättegod lunch som jag själv lagat innan jag drog mig iväg till gymmet och gjorde av med femhundrafemtio kalorier. Väl fardig där åkte jag till Ekerö och åt middag med mina päron, två systrar och en OggePogge. Mycket trevligt!
På vägen hem från Ekerö satt en astankad skitunge framför mig och luktade folkölskiss. Det var enormt frustrerande att ha honom där eftersom han hela tiden satt och spyspottade på golvet. Allt jag kunde tänka på var att jag 1) ville skjuta honom 2) tänkte att jag på allvar skulle slå honom i bakhuvudet om han kaskadkräktes på mina Timberlandstövlar. Jag tycker inte om människor som åker kommunalt när de är bajsberusade. Ta en jävla taxi och spy i handväskan som folk!
Nu när en ny dag snart börjar gry tvättar jag på vinden. Vid halv tre tror jag att mina kläder ska ha torkat.
Jag antar att det är det här som kallas för att vara manisk. I en vecka har jag sovit, och så nu finns det inga begränsningar för min kapacitet. Watch out! Drugey is on fire!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar