Sitter hemma i lägenheten igen efter dagens utflykt till barndomsvillan på Ekerö och årets oväntat professionella repetition inför familjens framträdande den 23:dje december på Arnö. Pappas körledare Björn från Stockholms motettkör hjälpte oss att verkligen få ur den sista smulan potential ur maggropen och jag är glad att han var med. Det finns nämligen ingenting som är så störande som en tämligen musikalisk familj som ska sjunga tillsammans och ständigt påpekar alla brister i den tillsammans skapade musiken. Och då menar jag ingenting.
Igår hade jag och min karl en riktig fixardag här hemma. Vi satte nämligen upp vår TV på väggen och köpte ett mindre TV-bord på Ikea som vi skruvade ihop. Tänk, att jag har aldrig vetat om hur mycket sladdar som ska gå till en TV! Det jobbiga är att vi alltid blir osams vid tillfällen där gemensamma fysiska kraftansträngningar krävs. Jag är inte stark någonstans, vilket min karl vägrar inse. En 46" TV på trettio kilo är ingenting som jag liksom slänger upp på axeln om vi säger så. Dessutom lyckades jag snubbla på en kudde när jag bar och var två decimeter från att tappa TV:n på golvet. Ett litet spänningsmoment tyckte jag, ett klantigt misstag tyckte Macke.
Ikväll ska jag på födelsedagsfest hos en kille jag har träffat en gång. Jag känner på mig att det kommer bli trevligt. Det var i alla fall det förra gången. Den här gången ska jag ha med mig kameran.
Med kärlek,
D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar