Let's misbehave.

Idag försov jag mig till mitt seminarium med ungefär en timme. Ibland imponeras jag av min egen ofokus, faktiskt. I ett annat liv måste jag ha varit circusartist, för jag kan inte hålla reda på någonting och trivs rätt bra i mitt kaos. Det hela blir dock svårare när man har tider att passa och en sambo med städmani.

Efter det åkte jag och tränade, och det gick väl så där. Sprang fyra kilometer innan jag stupade. Sov lite mer på bussen hem, kunde inte låta bli. Efter det har jag tittat på fyra program av Dirty Sexy Money och kollat på asos.com. Med andra ord har jag inte gjort något direkt vettigt av min dag.

Jag blir stressad av sådant ibland, att livet liksom går utan att något omvälvande sker under varje sekund. Då känner jag av baksidan av slarv-myntet. Livet är ju nu! Vad väntar vi på?


Vi blir aldrig påhittigare, aldrig yngre, aldrig vackrare. Tiden för att leva är nu.
Några idéer på hur man kan känna sig lite mer levande?