Hej!
Jag fortsätter att knata mina mil per dag när tunnelbaban är ur funktion....
Jag försöker att se det positiva i det hela nu (kommit till den punkten då det inte lönar sig att klaga!)
Kylan biter sig in överallt , men där går jag med mina termobyxor och skidjackan, så det är okej.
Tittar upp på den klara himlen på kvällen och ser stjärnorna.... åå jag älskar rymden och stjärnorna...samtidigt som den är så överväldigande och stor... det måste väl ha ett slut? vad är oändligt?!tanken gör mig så liten och oviktig.
Så går man tillbaka till sig själv och sitt inre, sina egna problem...och rymden känns betydelselös.
Tycker det är så häftigt hur vi kan trigga hjärnan till olika tankesätt som får en att må så olika. Man måste bara tvinga hjärnan att tänka så att det blir lättare för en. Själv brukar jag tänka att det finns viktigare saker här i världen än att pracka på sig en massa prestationsångest och måsten....allt löser sig om man själv vill det. Man kan ta en sak i taget och det är aldrig försent:)Jag är den enda personen som kan avgöra vad som är bäst för mig och jag är den enda personen som kan ta mig dit jag vill. I vårt land, i våran värld så finns knappt några begränsningar. Och det är jag tacksam för!
förstår ni vad jag menar?
Är sjukt trött idag. Tänkte ta mig en trudelutt och införskaffa mig en outfit inför födelsedagsfesten imorgon:)
Hoppas ni alla mår bra
puss!
/Sexey
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar