...

Uppförsbacken blir brantare, skönt. Inledde den härliga helgen med att på torsdagen bli massivt förkyld. Tentan på fredagen föregicks av bad signs, jag tappade till exempel mina nycklar flera gånger vilket jag aaaaldrig brukar göra. Jag tänkte då att det måste vara ett tecken på att I'm loosing it. Lite härlig ironi från han dr ovan. Kommer till tentan, känner en dålig stämning, jag har inte med mig miniräknare eftersom jag inte visste att man skulle det. Det gjorde det lite svårt att räkna ut kapitalomsättningshastighet, räntabilitet osv. De dåliga vibbarna blev alltså starkare, och uppförsbacken brantare. Jag inser halvvägs in i tentan att det är får många frågor jag inte kan. Härligt. Så med största sannolikhet skaffade jag mig min första omtenta. Hejja Sofie. Bra gjort. Kommer hem, sjuk och ledsen över tentan. Tjaffs hemma som slutar med att jag åker till mamma och sover. Ska på släktkalas på söndagen, men är för sjuk för det. Ägnar lördagen åt att göra en härlig juridikuppgift, och efter mitt oflyt de senaste dagarna är det naivt att hoppas på att den gick bra. Efter att ha bett om att bli hämtad av killen men fått som svar att han inte är nykter eftersom det tydligen var fest hemma igår till kl 7 på morgonen (fanns det något att fira som jag har missat?) så får jag med 3 ipren i kroppen sitta på den fulla tunnelbanan och vara nära på att 1. slå folk på käften. eller 2. börja störtgrina. Kommer hem, tjaffs tjaffs. Ska jag åka tillbaka till mamma? Valde att stanna. What a valentine's day, huh. En alla hjärtans dag-middag bestående av fil och flingor, nässpray och ipren på det så var kvällen gjord. Så idag, med den härliga helgen i ryggen, ska jag trotsa alla krafter som uppenbarligen vill ta kål på mig och åka till skolan för att påbörja en ny kurs. Mmm, precis det jag är sugen på, ännu en utmaning. Kommer inte direkt kasta mig över den med entusiasm.

Nu ska jag försöka ta fart så att jag kommer i alla fall en bit upp i uppförsbacken. Det blir inte ljusare förens det är som mörkast vet ni va?