Det var en gång tre systrar, två stycken stora och en liten. Senare i sagan skulle det även komma en liten syster till, men än så länge var de bara tre. Den äldsta systern var efterlängtad, faktum är att hon var första barnet i hennes generation på två sidor om släkten. I och med detta var hon alltid älskad, alltid uppmärksammad, vilket gav en viss grundtrygghet i livet. Syster nummer två kom ett och ett halvt år senare, var för tidigt född och klen. Kom det en influensa var hon alltid den första att insjukna. Hon hade krupp och yvigt hår som inte gick att kamma och hamnade lätt i skuggan av sin äldre syster. När syster nummer två levt i nästan tre år kom lillasystern. Hon var från ruta ett en person som tog plats, energi och spred både frustration och glädje omkring sig. Hon var Bumlan, och syster nummer två kan inte minnas någonting relevant av livet innan henne.
När Bumlan började i skolan började hon i en integrerad klass där syster nummer två redan gick. Syster nummer två var duktig i skolan, läste långa böcker och skrev pjäser som klassen sedan var illa tvungen att sätta upp. Hon skötte sig, var rädd för bråkstakar och hamnade aldrig i slagsmål. Hon var den perfekta tredjeklassaren. Så kom Bumlan. Född i oktober och som mamman sa: Lite sen i utvecklingen (läs ADHD-barn) kom hon in i klassen med buller och bång. Det var suddkastning, stulet kludd och brottningsmatcher med äldre killar på mattan. Och som syster två oroade sig, skämdes.
Idag ser läget annorlunda ut. Bumlan har vuxit upp till en, fortfarande skogstokig, men underbar människa som syster nummer två önskar att hon kunde likna ur många olika perspektiv. De har skapat varandra, de fyra systrarna, och aldrig hade de varit så mångfacetterade om det inte varit för varandra.
Jag är stolt över dig, Julia.
Grattis på 20-årsdagen!
Drugey, så fint! Och hälsa grattis till lillsyrran
SvaraRadera/sexey