Så sitter jag här,
kvällen är blå
och jag tänker: om jag faller
håller du mig då?
Med natten kommer monstren,
de liksom väller ut
ur skuggorna och mörkret
Jag hittar inte ut
Jag glömmer hur man andas,
jag glömmer hur man är
Jag vet det finns en utväg
men den här inte här
Så snälla söta rara
håll min hand ett slag
och sitt här till det ljusnar
till ännu en dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar