Har precis varit på bio med mina fenomenala "svärisar" och tittat på nya Stieg Larsson-filmen. Tänkte lite på titeln där i biomörkret, eftersom jag nämligen har en egen historia av att leka med eld. Jag stöpte nämligen små ljus av tändstickor som jag rullade i stearin och tände under min säng någon gång i femårsåldern. Där låg jag i mörkret och tittade storögt på lågorna som sträckte sig på sängens stomme. I efterhand har jag insett att det kanske inte var det smartaste att hitta på, men än så länge står jag här utan någon som helst lust att döda min pappa.
Och Cooley, i singular heter det seminarium, precis som podium.
Imorgon har jag och M varit tillsammans i fem år. Rätt imponerande om man tänker efter. Jag hoppas att den senaste veckans magknip släpper lite under kvällen så att jag kanske kan fira med lite vin. Det vore väl lite romantiskt så dära. Mhm.
Jag bara väntar på att jag ska bli förkyld som er andra.
Hur går det för Pördey? Jag vill ha mer information från Europa!
/Drugey
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar