torsdag 27 maj 2010

skulle vilja...


vara ledig och ha obegränsat med pengar.

Skulle bestiga berg..vandra...äventyrssporta!
Om jag fick jobba med precis vad jag ville och inte vara ekonomiskt beroende.... så skulle jag bli sjuksköterska. Men med de obekväma arbetstiderna och den pissiga lönen så väljer jag bort det.
Är det inte tråkigt att det ska vara så? Att det ÄR en klassfråga, vad man jobbar med. Jag kanske har fel, men jag ser södermalmsbor(från min tid, inte de med status som faktiskt kommit hit nu, vilket är kul det med!) som medleklassarbetare , sjuksköterskor, dagismammor eller rättare sagt förskolelärare, mat-tanter osv. Hårt arbetande med ack så lågavlönade!
Vill inte sitta där me pisslön och behöva kämpa för att få det att gå ihop varenda eviga månad! Och dessutom jobba nattatider...

Jag önskar mig ett arbete som jag trivs med, som betalar mina räkningar och lite till... jag önskar mig friska barn och en bra livskamrat.
Livskamrat är ett fin ord:)gammaldags, men väldigt passande för den typ av förhållande jag önskar mig.
Och samtidigt så är jag pessimisten som inte tror på ett troget förhållande.
Finns det något förhållande som är varandra trogna? När statistiken säger att varannan svensk i ett förhållande mellan 25-65 är otrogen. Betyder det att i princip en i varenda förhållande är otrogen?
Så är det... det är fakta, och det är sådant som jag hör som vardagsmat hela tiden! Tjej,kille,ung som gammal!
Och då undrar jag vad som skulle vara det optimala.
Ett "öppet" förhållande är ju inte direkt att tänka på! Svartsjukan skulle komma ikapp en ganska snart. Är det så att det är det som vi kallar "normalt" förhållande som är det optimala?att man lever i en lögn...lurar sig själv att den andre aldrig skulle göra en någonting ont. Men att det faktiskt är så att den man älskar sårar en mest. Att jag som älskar min partner kan göra det och att det inte river på mitt samvete?
Skulle att vara "singel" vara optimalt... att som de flesta djuren, prio 1 är att sprida sin säd...reproducera sig och livnära sig. Kärleken då?räcker det då med vänners kärlek och sällskap?

Oj oj oj.. de här tankarna är intressanta. Jag har nog fått en dos av mest det onda. Men det får mig även att ställa de här frågorna... och se på det objektivt också.
Kärleken gör oss blinda. Och lika mycket som den gör oss lyckliga så gör den så ont!

Cant live with you, cant live without "it".

Eller är man ensam hela livet?bara att man underhåller sig själv med n prtner för att spicea upp livet lite?

Det var dagens inte så sportiga inlägg!

ps: SEX! det är vad som driver oss också....bekräftelse...ge den till varandra!
jag ska allt få till det ikväll tror jag;)!


/sexey

1 kommentar:

  1. väldigt splittrat inlägg... men det var vad jag hade på hjärtat!
    7sexey

    SvaraRadera