Jag har haft en så jävla pissig vecka, och trots att jag äter hur lugnt som helst och inte utsätter min kropp för några påfrestningar så vägrar den gå tillbaka till normalen. Jag får fortfarande ont i magen när jag äter en deciliter ris och hungrig blir jag inte över huvud taget. Dessutom känner jag att min ångest kommer tillbaka när jag inte kan vara delaktig i mitt vanliga liv. Kan inte låta bli att känna mig allmänt pessimistisk.
Jag vet att jag har lärt mig en massa de senaste två åren gällande min ångest. Ändå känner jag mig isolerad i mina fobier kring mat och toalettbesök eftersom de är en del av att ha varit magsjuk. Det blir ett emotionellt gissel att ta sig ur, och när jag mår så här känns framtiden som ett stort fett hål av orosmoment. Jag tänker sluta trappa ner min medicin tills jag är tillbaka på banan. Det blir för mycket med både magproblem och ångest. Sen tänker jag sätta mig hos läkaren imorgon och hoppas på att han har någonting nytt att erbjuda mig så att jag kan få må bättre.
Jag vill inte vara rädd för allt. Det är inget fullvärdigt liv. Om det enda sättet för mig att fungera nu är att trappa upp Citalopramet igen så får det vara så. Jag vägrar ha det som det är nu.
Jag vill tillbaka till mitt vanliga liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar