Och vet ni vad! Min känlsa vid nyår om hur det här året skulle se ut var blandad. Förändringar(vilket jag har svårt för) men även en bra känsla!
Nu när våren kryper fram så händer det grejer ska ni veta!
Jag var hemma hos mr Hello i torsdags, skulle prata, men gjorde inte det utan hade en mysig kväll, njöt av varandra(´s sällskap)lagade mat och så satt jag med bokföringen för sista halvåret åt honom. Vilket kändes kul! Tror att vi la oss vid 4 på morgonen och jag steg upp klockan 7.Hm jag var helt galet trött!
Det som hände var att han började ta upp ämnet när vi åt, men att jag sa "vi tar det inte nu när vi äter" eeeh!Va?! varför i all fridens namn ville jag nu skjuta på det...rädslan av en konflikt?1Den sidan är ny för mig. Jag är van att ta tjuren i hornen och bara göra det. Den här mannen har fått mig att 1,pressa bort mina känslor för honom,2 blir rädd för konflikter och 3 fått mig att hitta bra sidor hos mig själv.
Jag komme inte skriva så mycket till om det här mer för igår ringde han.... och för en gångs skull var "vuxen" och sa att vi måste prata. Jag stängde in mig i konferensrummet(ljudisolerat) och så började det... I korthet så sa han att han inte visste om vi var ett par som vi var nu...what?!par?? tillsammans??tänkte jag och sa snabbt att det ansåg inte jag. Och jag sa bestämt men snällt att jag behöver mer av ett förhållande om det ska fungera och att vi tycker om varandra men att om det skulle fungera behöver jag mer.... och jag sa inte av precis vad...men jag behöver mer av allt! Som gör att jag kan släppa lös mina känslor igen. De är instängda i en trygg liten bur inom mig så att det inte ska göra ont.
Han förklarade att han behövde en "vit månad" för att komma underfund med hans arbetssituation och oss, vilket jag förstår.
Jag frågade även om hans ex(skippade mina "drömmar")och till svar fick jag att de hade försökt vara ett par men att det inte fungerade och att det var avslutat. Ja, de där smsen kan ju ha vart att hon smsade honom utan att han svarde(jag vill ju tro på vad han säger)men jag är inte så blåögd...så jag tror att han ljuger en gnutta också, att de visst ses mer än arbetsmässigt.
Anyway.... jag blev lättad över det hela just då, för det betydde att jag kunde släppa honom helt ett tag. men när jag vaknade imorse var det som en baksmälla.Shit, jag saknar honom men nu måste jag ta reda på om jag saknar honom som vän,lover eller kille...tror på det första! Vi komemr ses på gatan,gymmet,i vänskapskretsar...men hålla avstånd.
Inget avslutat kapitel...men definitivt en början på ett slut!
Nog om det. I helge jobbade jag på gymmet och satte igång alarmet(kom inte ihåg koden)Det gick inte att vara i lokalen så ont ljudet gjorde i kroppen och öronen!
Ringde larmcentralen och fick lämna en kod åt dem, EN kod inte två!chefen sa 2 st och jag fick chansa, som att vinna på lotto! damen i telefonen sa att jag valde rätt kod iaf!Dagen kunde börja! jävlar vad stressad man ska bli då!åh!
Storstädade i lägenheten...och det är underbart, för då kan jag vara i mitt lilla prinsessbo och känna mig trygg när allting annat känns jobbigt:)
På jobbet har jag fått en hel del ansvar, och det går jag igång på!Känna mig viktig,betydelsefull och hardworking!AAAH finns det någonting bättre?1 ja...det gör det!Tex det underbara sexet jag hade igår...m m m och det var inte Mr hello...dessvärre mr upptagen....men maj gaaad! he is good at what hiiiis doing to me!Men arbetskänslan är också härlig ha ha ha på ett annat sätt!
Idag och igår bokades resa till Gotland över kristihim och en resa till berlin precis därefter!Yeah baby! Nu händer det grejer! Nerdey kommer vara på plats i sitt hus, 5 min från vårat och det komemr bli vårkänslor!promenader, middagar,party och mys med syrran och vänner!kan det bli bättre?!
Fick idag hjälpa en kollega som upplevde sin första panikångest och inte förstod vad som hände.... hon sa"jag kan inte svälja eller andas, jag tror jag får en hjärtattack det drar i bröstet och armarna domnar bort" sexey tog tag i henne och satte henne på en stol...klappade henne på ryggen och fick henne att andas i en djup lugn rytm medan jag förklarade att hon var för ung för hjärtattacker och att det var panikångest och att det inte var farligt och att det går bort.
Alltså jag måste säga det!! det är ju hemst att få en attack och inte heller förstå varför! När jag fick min första gång så var jag stressad och mådde allmänt skit!Jag förstod var det var och min syster led av det hon med...jag hade någon att prata med.
Det var skönt att få vara den som hjälpte henne då det kändes som att jag visste lite om det och fick henne att må lite bättre. Det slutade med att hennes kille kom och hämtade henne. Fick precis ett sms där det stod att hon varit hos läkaren och att det var panikängest och ett tack för att jag var där....
Och jag hoppas att det var ända gången hon fick uppleva det!
Det suger hårt att ha panikångest! men man lär sig hantera den...som allt annat!
På torsdag ska jag bli fotad! ska blir roligt:)
på fredag blir det ishockey med nördey och hennes kille samt lillebror...
lördag bir att sjunga i studion!yeeey det händer grejer, visst gör det?!
lördag kväll...ska vi ses:)?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar