Nedräkning! Snart immigrerar jag!

Kan inte riktigt sätta ord på hur konstigt det känns att snart åka hem. Mestadels tycker jag att det ska bli väldigt väldigt skönt, men samtidigt finns det såklart saker jag kommer att sakna härifrån. Så mysko känsla att säga hejdå till dem som varit en del av ens vardag i de senaste 3 månaderna. Blir mycket "Klart jag kommer till Texas och hälsar på dig" eller "klart att vi kommer att skypa" fast inget av det egentligen känns särskilt troligt. Många av de som kommer från Europa är jag ändå rätt säker på att jag kommer se igen, så med dem känns det lite lättare...

Nåväl, mysigt att höra om allas luciafirande! Kanske såg du mor min bland vimmlet av alla gamla lärare cooley? Själv lussade jag och de andra österrikarna i min "kör" på ikea i lördags, kul värre! Av någon anledning känner man sig aldrig så svensk som när man är utomlands.. Fick en klump i halsen när vi sjöng "så mööörk är natten" och var tvungen att harkla mig för att kunna fortsätta. Är så svårt att förklara för andra vilken speciell relation man har till lucia, tycker ni inte? Till icke-svenskarna här nere är det såklart helt omöjligt:
"So yeah, we have this tradition in Sweden where we celebrate the death of an italian saint.. we dress up in white gowns, have candles and sing christmas carols! And yeah, i used to do it in a big concerthall in Stockholm with my school... a BIG concerthall shaped like a GLOBE" Funkar liksom inte.

Nåväl, måste kötta in lite tyskaglosor i skallen nu! Men på lördag, vilka kan?! Cooley dig räknar jag med, har även sagt till de gamla D-rävarna så att ni vet, men vad säger ni andra? Ja hoppas jag.


Aufwiedersehen!!