Sitter hemma framför TV:n helt fastklistrad framför OC. Jag hade verkligen glömt bort hur vansinnigt bra den första säsongen är, och hur mycket jag kan sakna den tiden då det gick. Vi var bara barn! Det känns helt absurt hur vuxna vi har blivit sedan första året på gymnasiet.
Vi får vara ute hur länge vi vill, ta vägen var vi behagar, förtära vad helst vi kommer över. Vi är vuxna nu. Det finns inte längre någon som säger åt oss att äta upp grönsakerna eller borsta tänderna. Ändå saknar jag på något sätt den där brytningspunkten när allting stod och pulserade. Kommer allt bara blir tråkigare och tråkigare nu? Är det det som är att vara vuxen - att få göra vad man vill men välja det tråkigaste alternativet?
Kanske å andra sidan inte.
Vi får vara ute hur länge vi vill, ta vägen var vi behagar, förtära vad helst vi kommer över. Vi är vuxna nu. Det finns inte längre någon som säger åt oss att äta upp grönsakerna eller borsta tänderna. Ändå saknar jag på något sätt den där brytningspunkten när allting stod och pulserade. Kommer allt bara blir tråkigare och tråkigare nu? Är det det som är att vara vuxen - att få göra vad man vill men välja det tråkigaste alternativet?
Kanske å andra sidan inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar