förnamn som en viss Anka (och då menar jag inte Anna) kunde träffas av blixten, eller varför inte av INSIKT (kunde inte skada) - men också att jag tror att vi alla skulle behöva ett mått extra självbevarelsedrift. Jag har de senaste månaderna slagit rekord i att köra totalt slut på mig själv och skulle därför behöva både verklighetsförankring och självbevarelsedrift. Sexey skulle behövt lite mer av det senare redan för flera år sedan, när hon träffade den här psykade människan som dessvärre inte enbart är psykad utan också verkar vara beroendeframkallande. För er som inte är Läderbyxor och som inte förstår: Sexey har under flera års tid haft ett förhållande med en väldigt upptagen man. Det har inte varit bara sex, utan ett riktigt kärleksförhållande. Hon vet att det är omoraliskt, men har fortsatt för att hon verkligen älskar den här människan, hur ogenomtänkt det än må verka. Vi andra har stått och surat bredvid och hytt med pekfingrarna men ändå någonstans förstått att det är lätt i teorin men svårt i praktiken. För några månader sedan fick hon reda på att denna man, denna själviska räka till människa, väntar barn med sin officiella kvinna, och inte har sagt något till Sexey. Ett riktigt praktexempel på ett moraliskt dilemma, skulle man kunna säga.
Apropå tårarna: Ger vi oss själva skit för att vi tror att det är vad vi förtjänar - eller hamnar vi bara där igen och igen och igen av en slump? Och hur ska vi oavsett göra för att få vad vi vill ha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar