en tår

Två tårar.... Och många fler, rinner ned för mina kinder. Ibland så suger det hårt att vara känslomänniska.kan jag få vara lite apatisk och känslokall någon månad framöver? För helvete vilken bergochdalbana det är just nu.... När årstider ändras så blir jag deppig och förväntningarna på nästa årstid svår att leva upp till. Mitt hjärta är en jävla hög av krossat glas och på fasaden försöker jag se ut som en nyputsad fönsterruta. Ni vet precis vad och om vem det var som krossade rutan. Vill inte prata om det för har jag gjort så mycket. Men snälla.... Hjälp mig att klistra tillbaka varje bit på plats så att jag kan se framåt igen. För nu är det bara svart och små strimmor av ljus försöker tränga in genom sprickorna./sexey

Published with Blogger-droid v1.6.5