På väg mot Åland.

Jag tror att jag börjar få grepp igen, om skolan, om allt. Idag har jag böjt pepparkaksformar utav bara helvete. Imorgon är det presentation, och sedan flyr jag landet. Jag hoppas att jag fortsätter behålla greppet även när jag passerat den finska gränsen. Yes baby, jag åker till Åland.

Kanske hade det varit lite mer spännande om det inte var för att jag ska sjunga Brahms i två dagar. Hursomhelst hoppas jag på fint väder, frånvarande ångest och mycket nyheter om vad som händer i staden här på Läderbyxan. Jag har ju fått en sån där modern mobiltelefon med internet nu.

Slutligen vill jag bara säga till dig Cooley att du är stark och att du klarar dig bättre på egna ben än någon av oss andra. Vissa är skapta som du, vassa och sköra på samma gång - och du är smart nog att veta när du behöver värja dig och när du behöver strida. Jag tänker på dig och hoppas att du känner i ditt hjärta hur mycket vi tycker om dig.

So long! När vi syns är jag lite finskare, lite mer bakis.