Det är något visst med facebook som skapar ångest. Jag vet att vi har pratat om det förut, men jag återupptäckte det imorse. Vad folk gör mycket! Hur smala de är, vad lyckade de verkar! Hela grejen med att man inte går in på facebook när man är på en schysst fest i Vietnam utan att man enbart tittar in när man sitter i osminkad i soffan gör väl inte saken bättre. Då är det lätt att man önskar att man levde ett mer avancerat liv. 
Samtidigt väljer man ju livsstil varje dag, och jag är ingen avancerad backpacker. Jag avskyr att inte sova i min egen säng, att inte ha mina matvaror att välja mellan i min matvarubutik. Det kanske låter som om jag önskar att jag vore annorlunda, men faktum är att jag trivs rätt bra i mitt alldagliga liv. Det gör sig kanske inte så bra på facebook, men det är mitt liv och jag skulle inte byta mot något i världen.
Vi är nog helt enkelt olika byggda. Det finns de som lever för undantagen i livet och trivs bäst i dem, och så finns de vi som är annorlunda. Det är klart att jag tycker om undantagen i mitt liv, semestrarna, festerna och alla äventyr, men faktum är att jag alltid längtar lite till vardagen när jag befinner mig i dem. Min plats i solen är på köksstolen vid fönstret, där jag sitter och dricker mitt morgonte och ser hur folk stressar till bussen över torget. Där är jag mest harmonisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar