Höst på min planet.

Så blev det officiellt höst och jag kunde inte vara nöjdare. Hösten är min årstid - och jag känner på mig att vi kommer att ha en kalashöst tillsammans. För vilket årstid fylls bättre med spontanfikor, söndagspromenader och gemensamma surdegsbak? Med risk för att låta som en riktig liten pensionär är det här vad jag vill dela, tillsammans med mycket, mycket annat, mer er. Idag har jag varit i skolan, ätit middag med min lillasyster på Hot wok café och gått på höstens första körrep. Det var en synnerligen gemytlig kväll, även om mina gaser var olidliga under den sista körkvarten. Jag och Mini-drugey diskuterade detta, ska vi kalla det för fenomen, nämligen att vi alltid lyckas vara gasiga under kören. Man försöker liksom körfjärta i takt med musiken under fortepartierna men varenda gång lyckas man alltid klämma dit en liten för högljudd fis mitt under en pause. Jag inleder härmed allas våran fisfyllda höst med följande citat av Lars Winnerbäck:

"...nu sköljer luften över sommardamm
nu landar folk och allting återgår
nu går passionen och blir allvarsam
om någon sådan ännu återstår

jag blev utan men jag klarar mig
det finns en park vid Söder Mälarstrand
dit kan man gå en stund och vila sig
man kan få nog av all panik ibland
...
persiennerna dras ner
det mörknar och jag ber
låt mig bli din melankoliska vemodskavaljer
en nattlig promenad
i en höstmörk stad
jag kan inte önska mig nåt mer

så jag åker inte utomlands
förrän vintern fäller slutridå
här är ett skådespel i höstlövsdans
som jag vill se varenda meter på"

Gärna tillsammans med er mina vänner. Allra helst tillsammans med er.