Imorgon drar jag ner till årets Kostervistelse och det är både med en lyckokänsla och med viss oro jag packar mina väskor. Den här sommaren kommer vara lång, den rymmer både arbete och vila, och jag vet inte om jag är redo för att den ska börja. Jag vill inte att det ska bli en jobbig sommar samtidigt som jag inte vill ha krav på mig själv inför den. För visst är det så sommaren är: ljuvlig och kravfull?
Jag kan inte låta bli att bli besviken när jag vaknar till en molnfylld himmel, något jag knappt skulle reflektera över om det var oktober. Och vad är värre än besvikelse? Kanske det faktum att den är självförvållad. Jag skiter ju egentligen i hur många Prippsblåögonblick mitt liv fylls av, så varför bryr jag mig nu?
Den här sommaren ska jag aktivt jobba emot mina egna krav. När jag har en idé om hur hör jag av mig.
Jag kan inte låta bli att bli besviken när jag vaknar till en molnfylld himmel, något jag knappt skulle reflektera över om det var oktober. Och vad är värre än besvikelse? Kanske det faktum att den är självförvållad. Jag skiter ju egentligen i hur många Prippsblåögonblick mitt liv fylls av, så varför bryr jag mig nu?
Den här sommaren ska jag aktivt jobba emot mina egna krav. När jag har en idé om hur hör jag av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar