Jullängtan.

Jag är vuxen. Jag betalar mina räkningar, tar ansvar för mina handlingar och det har till och med hänt att jag har yttrat ord som: Det är en dag imorgon också. För att vara under tjugofem är jag nog till och med ovanligt vuxen, åtminstone i vissa sammanhang. Jag trivs rätt bra med att vara så där lite pretantiöst lillgammal. Idag lärde jag mig dock någonting nytt om mig själv när jag och min sambo var på förstaadventsbesök i Väddökyrka - I'm a sucker for christmas! Trots att jag vet att det är ett kommersiellt jippo satt jag i kyrkbänken och log som ett fån och tänkte på kärlek, värme och gemenskap. Julstämningen gör mig inte bara till en sexåring inombords utan även till en idiot. Det är konstigt hur ytligt alla mina genomtänkta åsikter ligger. Det räcker med förspelet till Sions dotter så är de som bortblåsta. Varför är julen så nära förknippad med barndomen? Och varför gör den mig så retarderad?