Min kille gillar inte att umgås.

Känns kanske som en insändarrubrik till Kamratpostens Kropp och Knopp, men jag sitter just nu hemma hos mina svärisar och blir galet irriterad på min karl. Det tycks som om han inte av samtalet i bilen på väg hit förstod att när jag säger: Snälla umgås med mig nu när vi är hos dina föräldrar, förstod att det var vad jag menade. Nu sitter han nämligen och gör en uppgift åt hans mamma som hon ska göra till någon kurs på datorn. Jag har fått sitta vid den andra datorn utan något att sysselsätta mig med i en och en halv timme nu. Känns inte jätteroligt. Är alla killar så här tröga? Det händer liksom varje gång vi kommer hit. Han hjälper sin pappa med datorn: jag sitter och pillar på mina strumpor. Jag är för väluppfostrad för att ställa mig upp och säga: Nej, nu är jag trött på det här, utan försöker ge honom gliringar som han uppenbarligen inte förstår. Vet inte hur jag ska skruva på mig för att han inte ska tro att jag är kissnödig utan fatta att jag vill göra något som inkluderar att folk pratar med mig. Gah.