Min sambo är speciell. Han kan alla de fulaste orden, och han kan alla de finaste. Varför ska han vara sådan? Ibland tänker jag att jag skulle vilja vara tillsammans med en squash, för en squash är aldrig morgontrött, och en squash har aldrig snusbrist. Det har min kille, och just den här hösten - lite för ofta.
När man har varit tillsammans i sex år har man lagt alla titlar på hyllan. Man går på toaletten med dörren öppen, fiser framför varandra och tycker man att den andra är ful i håret så säger man det. På sätt och vis är det en bra sak, eftersom man fortfarande tycker om varandra trots allt det där, men ibland kan jag bara sakna att få vara lite helig.
Vad gör man för att återfå sin helighet? Går det överhuvudtaget - eller ska man bara vänja sig vid att vara helt och hållet ohelig? Idag hoppas jag att Marc'O tar mig i handen, visar den där fina sidan och säger: "Jag glömmer bort hur din skit luktar". Idag hoppas jag det lite extra eftersom jag bara har sovit fyra timmar, är efter i skolan och längtar efter någon som inte ser att jag faktiskt har fått en finne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar