En helg på landet.

Nu måste jag bara få poängtera att jag har haft en så hjärtskärande vacker helg. Från djupet av mina converseskor måste jag påpeka att september faktiskt är en makalös månad. Jag tror faktiskt att det är min favorit. Hör bara vad jag har gjort under de senaste dagarna!

Jag har plockat svamp. Massor av svamp, påsar fyllda med trattkantareller (jag hoppas i alla fall att de var det, åt några till lunch och har inte blivit konstig hittills). Jag har dessutom plockat både blåbär och lingon i mängder och kokat sylt. Utöver det har jag åkt båt på ett lugnt Ålandshav och lagat tre rätters tillsammans med min gullgubbe. Förstår ni nu hur bra september är? Jag har helt enkelt tagit det så lugnt att...

... jag har glömt att skriva mitt arbete som ska in på tisdag! Jävlar i helvete - hur kunde jag glömma? Skitpanik alltså, att jag alltid skjuter upp allting till sista minuten. Ibland har jag en liten bitande känsla i ena låret av att skolan vill äta upp livet. Förstår ni hur jag menar? I september måste man få gå i skogen och sylta utan att få dåligt samvete, men det tycker inte Stockholms universitet. Nej, det lilla nöjet tuggar det gärna i sig. När vädret är som vackrast och blåbärsriset ropar säger Farbrorn att nu passar det sig med en inlämning. Skit på dig är mitt raka svar. Jag vägrar ge upp klar höstluft under tidiga daggfyllda mornar och skummande båtturer för en inlämning. Då får jag väl skita blod under ett dygn av ren stress istället.

Jag blir arg ibland när jag tänker på Sexeys gamla karl. Det borde finnas gränser för hur man får bete sig mot den bästa av de bästa. Jag tror inte att han förstår hur mycket han inte förtjänar henne. Isåfall skulle han göra något åt den tarvliga situationen. För Sexey är verkligen den om någon som förtjänar att få bli avgudad.

Så sant som det är sagt.

Med kärlek, fred och fotsvett,

/Drugey.