Förr:

Nu:

Saker händer med oss läderbyxor som inte hamnar här och sen senast har det hänt massor. Hur som helst är det ikväll dags för Baksmällan 2, och resten av uppdateringarna får vänta.

Tänk vad människan ibland är oförmögen att se sitt eget bästa. Utifrån tänker man bara: sluta blogga, åk hem till dina föräldrar och ta det lugnt i några veckor och sen kan du börja fundera på vad du vill med ditt liv. För jag är ledsen att säga det: smalast vinner inte, populärast vinner inte, spydigast vinner inte. Det är nog faktiskt oftast tvärtom.
... Är vad jag har ägnat mig åt denna gråa söndag. Istället för att göra något kreativt och roligt har jag tvättat, diskat och städat - och vet ni vad det sjuka är? Det har varit ganska mysigt. En lunch på Primo med min karl och lite löpträning på det och jag börjar fundera över varför i tusan man ska arbeta egentligen.
Dessvärre ligger nog svaret på den frågan närmre än jag önskar att den gjorde. Inget sommarjobb har dykt upp och min ekonomi börjar gå från snäv till obefintlig. Nu behöver jag tjäna-pengar-råd från Sexey, Cooley och Pördey som kan det där med ekonomi och från Nördey eftersom hon är en livskonstnär. Vad tar man sig till?
När man går i terapi får man lära sig väldigt mycket om sig själv och andra. Igår hos min terapi-lady berättade hon för mig om någonting som kallas för anknytningsteori och som är väldigt avancerat men som lite förenklat kan förklaras genom att det finns fyra olika typer av människor:
I fredags var det också saker på gång, även om det bara var jag, Nördey och Sexey som var tillsammans. Då var det fest på Calle Flygare och vi såg både gamla och nya nunor i lokalen. Av olika anledningar slutade det med att min karl och mitt ex hakade på och sedan även följde med mig hem. Det låter lite devil's threeway över det hela men det kan jag klargöra direkt att så är det inte. Jonas sov på soffan och en meter och sjuttio centimeter över honom sov jag och Marc'O. På morgon åt vi våfflor och gick ett varv runt Essingen i kalasvädret. Även om bara lite drygt hälften av helgen har gått så har jag haft en kanonhelg. En magsjuka skulle kunna dyka upp nu och det skulle ändå inte förändra saken!
Jag tänker på det därför att det omger mig: Eleverna på praktiken gjuter med gjutlera, jag och Julia drejade på Konstfack igårkväll och mina skor som är nya för säsongen är redan nedgeggade - med lera! Jag drömmer keramikdrömmar om nätterna, drömmar som slutar med att jag är ett gods som står och balanserar på en bordskant, beredd på att slå i marken och gå i bitar. Kanske har jag i ett tidigare liv varit en kruka... Det känns lite så. Eller ett glas. Genomskinligt, skört och oumbärligt om man ska dricka. Jo, sådan är nog även jag.
Det känns som om det var länge sedan jag hörde av Pördey. Rapport, någon? Nu ska jag in på Daglivs och köpa middag och inte tänka på keramik. Allting har sin tid. Nu är det matdags!
Nu sitter jag hemma och tråkar mig lite därför att jag är lite för lat för att åka till gymmet. Jag har haft en sån där fixardag idag då man söker jobb, åker till tandläkarn och rättar bildanalysuppgifter, en sån där dag som egentligen bara passerar utan att något vidare intressant inträffar.
Tack för i Valborgs Sexey! Vad trevligt vi hade det. God mat, trevliga samtal och snygg dans - bättre kan det knappast bli! Jag känner att det här ska bli en majmånad fylld av liknande trevligheter! Eftersom jag inte kan laga lika god mat som Sexey tänker jag mig uteserveringar och picknickar och hoppas på edert sällskap!
Jag har också ett uppslag på en låt vi kan göra i vårt band, men än så länge finns bara texten. Tänker att ni musikaliska människor kan göra resten!
Bearnaissås med Läderbyxan
Det var en sån där kväll när himlen stod i brand
Över Stockholmstaken och du log och tog min hand
En sekund var allt tyst och sen skrattade jag till
Det var spänning, det var vårkväll, det var början på april
Och allt jag tänkte på,
Var bearnaissås
Nu sitter vi i en hyresrätt på andra sidan stan
Det var ett år sedan vi gifte oss idag på dan
Och fortfarande stannar tiden upp med dig ibland
När du varsamt drar mig till dig och tar min hand
När det rasslar till i dörren vet jag vem det är,
Du står där med matkassarna och allt vad du bär
Och du säger: Älskling grattis på vår da'
Och räcker mig en låda med choklad
Och allt jag tänker på
Är bearnaissås
Det kunde varit kärlek, allt det där ni ser
Men om jag ska vara ärlig, så är det mycket mer
Det är kurrikurr i magen, det är BEA hela dagen
För allt jag tänker på,
Är bearnaissås

Till veckan efter påsk har jag fått två hemuppgifter. Den ena är att kontrollerat få min dödsångest. Från och med nu så kommer jag en halvtimme om dagen, någon gång mellan klockan fem och sju, ha dödsångest. Därför kommer jag att vara ännu sämre på att svara i telefon än vanligt under den tiden. Tanken är att jag ska vänja min hjärna vid att tänka på att jag kommer att dö så att jag slutar vara rädd för det. Det låter helt omöjligt, men Helena sa att det skulle gå och hon verkade så harmonisk att jag litar på henne.
Den andra uppgiften var en avslappningsövning. Jag har tidigare tänkt att avslappningsövningar är för pussies. Det låter generaliserande, men jag har liksom sett dem som ovetenskapligt new age:ande. Typ: tänk att du är en fisk så blir du lugn. Min avslappningsövning är må hända inte så mycket bättre än så, men återigen litar jag på Helena och kommer helt och fullt hänge mig åt att innan jag somnar på kvällen föreställa mig att jag sitter på en plats i närheten av en bäck. Hon sa inte vilken bäck jag skulle tänka på, men jag tänker tänka på en riktig Ronja-Rövardotter-bäck. Jag kommer tänka att jag sitter på en mossbeklädd sten som är solvarm och att det luktar tallskog runt omkring mig och att det i bäcken kommer löv varpå jag kan placera mina stressade tankar för att se dem successivt, virvlande försvinna ur mitt synfält.

Jag har tänkt på det här med bloggande och vilka bloggar jag tycker är roliga. Jag gillar Katrin Z och Alex Schulmans bloggar, och de är egentligen de enda bloggar jag följer. Sen händer det ibland att jag går in och tittar på Kissies blogg, men då ska jag vara uttråkad. Förut gick jag också in på Kenzas blogg eller Blondinbellas, men nu känner jag att näe, de tilltalar inte mig alls. För trots att jag alla dagar i veckan hellre skulle umgås med dessa två, till synes begåvade och rara flickor framför Kissie har deras bloggar inget direkt intresseväckande hos sig. Jag blir inte intresserad, road eller ens det minsta äcklad. Det är bara Stockholmsvitt, inte en tillstymmelse till färg.
Det är lite som med film. De bästa filmerna är oftast subtila dramor, men skulle man bara se på sådant skulle man vilja skjuta sig själv efter en halv dag. Även genier vill ibland titta på Let's Dance. Även Drugey vill ibland läsa Kissies särstavningar. Kanske är vi för intelligenta för att hamna på bloggtoppen. Det får vår ouppmärksammade blogg att kännas lite mer värdefull.